Köpkraftsparitet

Ett sätt att undersöka om en valuta är över- eller undervärderad är att kolla på dess kökraftsparitet eller PPP, Purchasing Power Parity.

Köpkraftspariteten är ett tal som anger vad man köpa för en viss summa pengar i ett lands valuta. På så sätt kan man jämföra skillnader i prisnivå mellan länderna och därmed också värdera landets valuta.

Som exempel kan man tänka sig en jämförelse mellan svenska SEK och amerikanska USD. En varukorg sammanställs med varor som finns i båda länderna, och man noterar vad de kostar i de olika valutorna:
Pris av korgen i SEK / Pris av korgen i USD

När man sedan jämför med den aktuella valutakursen på marknaden kan man få en bild av om valutan är över- eller undervärderad.

Det är dock viktigt att varorna verkligen motsvarar varandra i de båda länderna för att uppskattning ska bli korrekt. Köpkraftsparitet bygger på att likadanna varor ska ha samma pris i olika länder, ”the law of one price”. Detta kan vara problematiskt eftersom olika länder kan ha olika konsumtionsmönster, till exempel kanske man kör mer bil och dricker mer coca-cola i USA medan svenskar reser mer utomlands. Dessutom får man ta hänsyn transportskostnader, moms och eventuella tullavgifter.

Om priset för en vara inte är detsamma leder det till så kallade arbitragemöjligheter, det vill säga man kan köpa varan i ett land där de är billiga, sälja dem i ett land där de dyrare och därmed göra vinst. Detta brukar dock bara vara möjligt på kort sikt, efter ett tag får man vanligtvis en utjämning genom att valutakursen ändras eller att prisskillnaderna planas ut.
På lång sikt finns ett samband mellan valutakurs och köpkraftsparitet, det är dock inget en daytrader normalt tittar på.

PPP och levnadsstandard
Huvudsyftet med köpkraftsparitet är att ge ett mått på levnadsstandarden som går att jämföra mellan olika länder. BNP eller BNP per capita fångar inte riktigt levnadsstandarden i ett land eftersom levnadskostnader och prisnivåer kan variera.

Till exempel har Norge haft värdens tredje högsta BNP per capita på 10 000 USD, enligt IMF:s data för 2008. I samma lista hamnar USA på sjuttonde plats med 47 000 USD. Det ser här ut som levnadsstandarden är dubbelt så hög i Norge som i USA. Tar man dock hänsyn till köpkraftspariteten blir Norges BNP per capita 55 000 USD. För USA blir siffran densamma som tidigare eftersom USA används som standard. Norge hamnar fortfarande på tredje plats, men USA hamnar då på sjätte plats.

Variationerna blir därmed mindre och man få en bättre bild av ländernas levnadsnivå. Man ser också att prisnivån i till exempel Norge är betydligt högre än i USA. Det kan också vara ett tecken på att Norge haft högre inflation. Detta gäller för länder med liknande situation, man bör undvika antaganden om inflation när man jämför länder med helt olika ekonomiska förutsättningar, till exempel USA och Eritrea.